1.9 Victoria heter hon

Ett par dagar senare stannar Tanyas hjärta. Leeann bara gråter och gråter. Hon hade önskat att få hålla sin dotters hand om hon skulle behöva se henne dö. Men så blev det inte. Victoria är för liten för att förstå och kommer aldrig minnas sin mamma. Leeann vet direkt att hon kommer att ta hand om Victoria som sin egen dotter.

Tanyas död är inte som Stephanies död. När Stephanie dog var Tanya 10 år och kunde ta hand om sig själv lite grann. Det kan inte Victoria. Victoria ger Leeann hopp. Victoria är den enda anledningen till att Leeann fortsätter kämpa efter att båda hennes döttrar dött. En dag bygger Leeann ihop en gåstol till Victoria. Victoria provar den direkt men hon leker mest.

Leeann lämnar Victoria hemma en liten stund. Hon tar en sväng till havet och badar, sen fiskar hon. Under tiden börjar Victoria plötsligt gå i gåstolen. Hon lär sig otroligt snabbt och när Leeann kommer hem och tar ut henne ur gåstolen reser hon sig upp och går! Hon lärde sig gå på några timmar! Leeann gråter så stolt hon är!

Victoria är ett snällt litet barn som sover mycket så Leeann har mycket tid att bygga, fixa och påta i trädgården. Nu har hon äntligen hunnit bygga en säng och flyttat upp Victorias spjällsäng på Tanyas gamla del av ovanvåningen. Den gamla pottan har också tagits fram.

Victoria lär sig pottan lika snabbt som hon lärde sig gå. Hennes snabba utveckling är konstig, men det beror nog på hennes mycket märkliga fader.

Victoria har också fått en docka, Huffe. Hon älskar sin Huffe och kan leka med honom i timmar hela dagen.

Varje dag går Leeann till Tanya och Stephanies gravstenar. Efter att Tanya dog begravdes hon bredvid sin syster och Snutten.

Och åter igen briljerar Victoria. På en halv dag lär Leeann Victoria att prata. Victoria är riktig pratglad och älskar att prata, massor.

1.8 Förlossningen

Leeann är oroad. Bebyn borde vara född ny. Den är snart en månad för sen och magen har precis slutat växa. Att den slutat väska betyder att babyn snart kommer. Men den kommer aldrig. Den senaste månaden har Leeann aldrig lämnat hemmet ifall att bebyn kommer. Men den kommer inte. En kväll beger hon sig ut för att fiska. Hon ska rida långt till andra sidan ön. Hon kommer inte långt innan hon hör ett skärande skrik.

Efter förlossningen svimmar Tanya. Leeann böjer sig ner och försöker väcka henne. Men Tanya reagerar inte. En skräck lika gammal som livet hugger tag i Leeann. Koma. Hade dem varit i Bridgeport hade Tanya hamnat på sjukhus med slangar som ger henne näring. Men här finns inget sjukhus. Inga slangar som ger henne näring.

Leeann tittar på barnet. Det är stort som ett småbarn. Ögonen är jättestora. Öronen spetsiga och i munnen sitter det huggtänder. Håret är svart som Tanyas men topparna är svagt lilla och rötterna svagt röda. Det är en flicka. Leeann vet inte vad hon ska heta, men hon tar på flickan Tanyas gamla kläder. Hon ska ta hand om det här barnet. Det skulle Tanya velat.

Leeann bär upp Tanya till sovsäcken och lägger barnet i spjällsängen. På morgonen går hon upp tidigt. Leeann tittar till Tanya, som fortfarande sover, och går sen ner till barnet. Till Leeanns förvåning sover hon fortfarande. Leeann tittar på barnet. "Du ska heta Victoria" säger hon och kysser barnet i pannan.